Carl Fredrik Larssons allmänbildande guide till Risto Holopainens
musik
1. The Tesselation Problem
Namnet, The Tesselation Problem, borde naturligtvis bytas ut mot
Dadaistisk Monumentalfunktionalism, eftersom en civiliserad kultur kräver
av sina medlemmar att de håller efter sina åtbörder. De
kan inte alltid ocensurerat säga vad de tänker - dit hör
sådant som lycka, kåthet och likgiltighet inför andra.
2. Studie 1
Den som lyssnar på det här verket är antingen en präst
(idiot) eller en forskare, ty Studie är ett försök
att omvandla en i alla stycken geometrisk bild till ett stycke musikaliskt
ljudande rum. Men det är också en omvandling från det
andligt rena till den köttsligt bundna perversionen (åtminstone
i rent klinisk bemärkelse). Allt känns samtidigt befriande och
komprometterande - som att vilja bli upptäckt när man syndar.
Ett kvävt skrik inför publik, ett tredje kön... Men stycket
är inte medelmåttigt!
3. minus 2
Hur fungerar människorna? Deras ständiga krig? Vapen (blommor
utav stål) och åsikter (piskrapp + grus). Varför försöka
vara social? Och bakom denna lögn behovet av att ständigt vilja
veta bättra. Stycket flyr helt enkelt från sig själv, eller
snarare "väljer" det att fly från sig själv. Det är
bra. (Paglia lyckas bättre fånga vad jag är ute efter när
hon talar om mannen som the divine boy: någon sorts spåkonst
i inälvor.) Tack vare det blir minus inte ett stycke som skjuter
upp något till morgondagen. Här är man ständigt närvarande.
Det första ord jag kommer att tänka på är vatten (friskt
källvatten) som är belyst underifrån av torkad kåda.
Men någonting obestämt lever i vattnet... En riktning, som vi
väntat på och som tycks vilja oss något - där Markus
är ett lejon, men också en djävul, som höjer tankarnas
hastighet. Verkligheten bär inom sig en föreställning om
det overkliga, och det overkliga har i detta samma tyngd som det verkliga.
Ibland stöter man på stycken som stimulerar minnet. Skisser
till Prosit är just ett sådant stycke. Jag minns till exempel
att jag ofta stött på kvinnor som efter någon timmes fingrande
helt släppt ut håret - särskilt under sommaren. Jag har
inte behövt säga mycket till dem. De har talat om än det
ena än det andra. Mot kvällen har jag brukat försöka
svara så nonchalant som möjligt; att jag är väl förtrogen
med allt de säger och att jag förstår att de egentligen
talat om döden.
När jag hör orden "variasjonar over ei stille" vore det
som om en rakkniv drogs över mina ögons månar. Den nya
blicken riktas mot stjärnbilder som Vågen och Stämgaffeln.
Jag ställer mig frågande till det ständigt öronbedövande
havsbruset i fjärran. Mina fingrar drar sakta genom den kyliga natthimlen.
(1. Krumeluren Paul Leataud åt dagligen fyra potatisar.
2. Djävulen - en varelse som är mäktigare än den
tölpaktige Gud.
3. All musikkonst är ett svineri.)
Carl Fredrik Larsson
(1) Studie: en elektroakustisk sådan, från
1995.
(2) minus (1997) är en slagverkskvintett.