Nya kontakter

Det var en dag i min barndom, då jag, syster Maria och
kusin Jonas sprang runt på sommarhusets
marker och lekte spion med hjälp av Jonas två
walkie-talkies. Plötsligt hörde vi vuxna röster
strömma ut från bägge walkie-talkiena. Eftersom
ingen av oss hade kommit i målbrottet ännu, var
detta ett mycket stort mysterium...

Vi försökte höra vad dessa otydliga röster sa, och
kom fram till att de pratade engelska, ett språk som
ingen av oss behärskade väldigt bra. Vi kunde till
och med urskilja att Happy birthday -låten blev
sjungen, och helhjärtat stämde vi upp i den för att
fira det okända födelsedagsbarnet.

Strax därpå förstod vi att rösterna och födelsedagsbarnet
befann sig i en helikopter som sedan en stund tillbaka
cirklade runt på himlen ovanför oss.
-Vi måste försöka få kontakt med dem! tyckte vi. Men hur?

                                            
Som tur bodde vi bara ett kort stycke från kommunens
högsta berg, så med en gul plastpåse i högsta hugg
klättrade vi upp dit.
-Vad ska vi göra nu?

    Till slut lät vi kusin Jonas stå och vifta med den
gula plastkassen på bergstoppen, medan syster
Maria rapporterade till helikoptern på sin bästa
engelska:
-Mayday, mayday, I see a man with a yellow plastkass!

  Först verkade det som om helikoptern visade
intresse för den lilla mannen med den gula plast-
kassen, men efter närmare iakktagelse förstod den
att vi inte var målet för dess uppdrag. Så den flög
till slut sin väg mot andra marker i jakt på - ja, kanske
en människa i nöd?

Men den gav oss i allafall en liten historia som alltid är
väldigt rolig att berätta.